I Lövsele nära Lövånger finns både en vävstuga och en fårgård där vi gjorde studiebesök.
I byagården har en grupp vävare ställt upp ett tiotal vävstolar med mycket varierande vävar. Margareta Olofsson och några till från vävgruppen mötte upp på onsdagsförmiddagen och berättade om sina projekt. Bland mycket annat en duk i engelskt tuskaft, en hundtandsmönstrad halsduk, en vacker pläd med ull från orten, och en nyss påbörjad bildväv i tekniken ryssväv. Den vävs med baksidan uppåt, så det är något av en utmaning att skapa det önskade motivet. En spegel kommer då till god användning.
Ryssvävens mönstertrådar varvas med tuskaftsinslag. Det går att fylla hela väven eller att lämna ytor i bilden ofyllda. Vi fick se ett par färdiga exempel på helt fylld ryssväv som Margaretas mamma gjorde under sin tid som vävare. De båda alstren visade på hennes utveckling i tekniken. I väven som hon gjorde med mer erfarenhet syns en förfinad teknik i färgsättningen av olika ytor som t.ex. grönska och skuggor, vilket ger en mer levande och djupare effekt i bilden. För vävgruppen är höstens utmaning att sätta upp en damastvävstol! Det kommer säkert att gå bra.
I Lövsele finns Bergsåkersgården som är en kravmärkt fårgård med 300 tackor. Ägarna är Regina Olofsson och Oskar Rönngren. Huvudinriktningen är köttproduktion men de tar även vara på ull och skinn och förädlar ullen till bland annat garn och plädar.
Regina berättade för oss om de olika fårraserna på gården och skillnaderna i ullkvalitet. Gotlansfåren med sin lockiga och glansiga grå ull, texel med en grövre ull med stuns, samt finullsfåren men sin mjuka och finkrusiga ull. Ett fårskinn från gotlandsfår har helt annan karaktär än finullsskinnen. Den stunsiga ullen från texel är bra till stoppning i dynor och liknande eftersom den fjädrar tillbaka så bra efter att ha blivit ihoppressad. Tillammans med spinneriet har de provat sig fram till en lämplig garnkvalitet till sina plädar i naturfärger.
Vi passade förstås även på att botanisera i gårdsbutikens utbud.
