Inte så svårt egentligen men det är ju det där med att våga sätta saxen i skinnet. Gör jag rätt?
Under två lördagar har Ulla Berglund Brasch lärt ut hur man ska tänka, planera och göra när man monterar en väv på ett skinn. Första lördagen var det tre deltagare, andra lördagen åtta. Alla fick först en kort introduktion i de olika stygnen som används och sedan i hur man ska planera för att få ut det mesta av skinnet. Räcker det till bräm eller ska jag sy kant i kant?
Många valde att göra bräm och därmed måste man sy de fyra hörnen först innan man tråcklar fast sin väv, vänder och syr fast med kaststygn. Man syr med knyppeltråd som vaxas för att få styrsel. Nålen är en skinnål som skär genom skinnet och har man otur även i fingrarna. Det gick åt en del plåster under dagarna.
Och när skinnet inte är stort nog för det man vill göra, ja då skarvar man. Ulla visade hur man gör och underströk att man i alla tider har skarvat och tagit tillvara på minsta lilla skinnbit. Inget får gå till spillo.
Ulla hade med sig några av sina vävar som hon monterat på fårskinn, en dyna med plattväv och en kudde där hon tagit tillvara på en väv i röllakan som hon fyndade på en loppis för några år sedan.
När alla sedan hade klippt till och började sy, då sänkte sig lugnet över lokalen och koncentrationen var stor.
