Teoretisk vävkurs – kan det vara något eller är det lika trist som torr-sim?! Sydostvävarna bjöd in till en kurs i Mönsterås två lördagar nu i höst och det var allt annat än tråkigt: roligt, inspirerande, varierat och mycket nyttigt.

Kursen tog upp allt det där som ligger bakom: Om hur en vävnota ska läsas, vad som menas med bindemönster, vad som är viktigt att tänka på när en analyserar en väv och när en hittar på en egen, tips på hur en beräknar trådantal och täthet, hur trampuppknytning hänger ihop med trampordning och solvnota. Nyttig kunskap.

Första dagen handlade det mycket om tuskaft, som har rykte om sig att vara den enklaste tekniken. Men som ligger till grund för massor av olika varianter och variationer; t.ex panama, halvpanama, engelskt tuskaft, munkabälte, bildväv, flamsk, plattväv, upphämta, dukagång, myggtjäll, varprips, inslagsrips, glesrips, sålldräll, färgeffekt och stramalj. Möjligheterna är oändliga även om en “bara” väver tuskaft.

Dag två hade fokus på kypert.

Men gav också tid och uppgifter för att tänka själv. Dels om bindemönster, solvordning, tramuppknytning och trampordning. Dels om att beräkna garnåtgång utifrån en fiktiv väv och dess krympmån, invävning mm.

Och vi tittade på många vackra vävar i olika tekniker.

Mycket lärorika dagar. Stort tack till Eva Oknemark och Anna-Clara Hansson!

Text och bilder: Birgitta Gillsjö