–        Det var först i början av 1800-talet som vi fick tillgång till bomullsgarn och då entrådigt, samtidigt kom det nya vävböcker med instruktioner och även en del beskrivningar, berättade Marie.
Men vad var det som påverkade vilka bindningar man kunde väva? Marie berättade att till olika bindningar använde man olika överbindningar och förklarade att med parblocken som överbindning var man tvungen att bestämma sig för om man ville väva tuskaft eller kypert eftersom de kräver olika sätt att knyta samman skaften och parblocken lämpar sig inte för oliksidiga bindningar.
–        Visst går det rent teoretiskt att väva flera olika liksidiga bindningar, men rent praktiskt går det inte att få flyt i alla bindningarna. Jag har provat, och med parblock och dubbeltrampning går det lätt och snabbt att väva korskypert, eller drapp som den också kallas när den bryter i varpriktningen. Men när man väver den andra varianten så är det svårt att få flyt i vävningen.

Marie fortsatte genom historien och visade hur utvecklingen av redskap liksom vilka behov man hade som har påverkat vilka bindningar man har använt sig.
–        En gemensam nämnare för bindningar som blev populära under 1800-talet är mönsterflotteringar på tuskaftsbotten. Exempelvis de förenklade drällarna där man kunde efterlikna de mångskaftade drällarna. förklarade Marie och visade konkreta exempel på olika vävar som man kunde väva.
När det sedan var dags för de 40 att diskutera och enas om vilken bindning vår region ska välja för rikstemat Mångfald så var det just mönsterflotteringar på tuskaftsbotten som dominerade. Flera av grupperna förordade daldrällen som bindning, några förordade plattväv och efter en stunds diskussion enades man om att välja mönsterflotteringar på tuskaftsbotten, det vill säga plattväv, halvdräll och daldräll.
–        Genom att välja mönsterflotteringar på tuskaftsbotten har ni öppnat upp för både många fina vävar som bygger på tradition och många fina vävar där man kan få skapa utan att tänka på vad som är rätt eller fel eller på gränsdragningar. En halvdräll med två avbindetrådar kan vara samma sak som plattväv. En justerad daldräll med ett speciellt partimönster blir en rosengångsfantasi. Det ska bli spännande att se er mångfald, sade Marie efter att mötet fattat beslutet.
Text och foto: Anna Östlund

Tre glada väverskor: Lillemor Landin, Inger Lundqvist och Berit Wahlström.

Marie Ekstedt Bjersing, vävlärare på Sätergläntan, berättade om hur redskapen
har påverkat utvecklingen av vävningen och val av bindningar. Här visar Marie ett parblock.

Gamla redskap funkar ännu menar Marie Ekstedt Bjersing.

Det blev samling kring Maries medhavda redskap och provvävar efter fikat.