Efter en MYCKET tidig morgon samlas 22 personer på Arlanda för att ta flyget till Köpenhamn kl. 06.20. 41 damer och 4 herrar träffades sedan på Kastrup för vidare transport till Dublin. Dit anlände vi tidigt på lördag morgon, blev mötta av vår guide och klev direkt in i vår buss som skulle ta oss till Galway på västkusten.

Under resan över den gröna ön gjorde vi två stopp. Det första vid Kilbeggan Distillery Experience som är ett whiskeymuseum där man framställt whiskey sedan 1757. I dag är det bara i en liten demonstrationsanläggning. Men kvar finns den gamla fabriken.  Fint renoverad där kugghjulen fortfarande snurrar tack vara ett fungerande vattenhjul. Efter en provning av anläggningens produkter avslutade besöket med lunch.

Färden fortsatte i solsken mot Connemara på smala och krokiga vägar, ut i ett hisnande vacker, grönt, böljande landskap. Vår duktiga guide, Janine, (svenska, kom hit på 70-talet, fann kärleken och blev kvar) berättar under resan mycket om det vi passerar bl.a. om alla torvmossar vi far förbi, om energiförsörjning på Irland och annat ”matnyttigt”. Ute på landsbygden hittar vi till slut fårfarmaren Joe Joyces. Joe har får, mest av sorten Connemara Blackface, som går fria i bergen (ca 1000 m.ö.h.). Fem gånger om året driver hans duktiga bordercollierhundar hem fåren för klippning och övrig skötsel. På Irland märker man fåren genom att spraya olika färgkombinationer på ryggen.  Joe beklagade att ull- och köttpriserna är så dåliga att han idag huvudsakligen lever på att föda upp och träna fårhundar. Vi fick en imponerande demonstration av vad hundarna kan. Joe leder hundarna via fyra olika signaler i en visselpipa. Signalerna betyder höger, vänster, driv fåren mot mig och driv fåren bort från mig. En tre månaders valp som gjorde sitt bästa att hänga med de vuxna hundarna visade att den här hundrasen har medfödda vallningsegenskaper.

Efter en hissnande färd över smala stenvalvsbroar (med en skicklig chaufför!) anlände vi sent omsider till Galway och en sen, god 3-rättersmiddag och en efterlängtad sömn.
Ann-Margret Nilsson och Anette Carlsson

Söndag 15/9 Commemara

Vaknade till regn och rusk och efter en ordentlig frukost styrde vi kosan mot Connemara i delvis gamla hjulspår. På smala och svindlande vägar i ett grönt, lite kargt men mycket vackert landskap med bergen The Twelve Pins, 730 m över havet, som kuliss mot horisonten kom vi fram till dagens första stopp sagoslottet Kylemore Abbey, idag ett benediktinerkloster. Ett vackert beläget slott som byggdes av Mitchell Henry, en rik engelsk gentleman, som gåva till sin vackra hustru Margaret. Här planterade de mängder av exotiska träd och buskar bland annat ljuvligt doftande cypresser som än i dag fyller luften med sin doft. De anlade även en viktoriansk muromgärdad trädgård med 21 växthus där de odlade bananer, vindruvor, fikon, oliver och andra exotiska frukter. Dessa växthus värmdes upp av varmvatten som producerades i 3 stora värmepannor och som sedan leddes ut i kopparrör genom trädgården. Kopparrören hade en längd på över 1500 meter så det var en imponerande anläggning. Strikta rabatter och symmetriska linjer präglar den 6 acer stora trädgården som var uppdelad i köksträdgård, växthusområde och en stor yta för njutning och avkoppling med spel och lek för de nio barnen som paret hade. Det fanns även en minikatedral i gotisk stil, belägen vid stranden av Pollacappul Lake, smyckad med polerad irländsk sandsten från de fyra olika provinserna i färgerna grön, röd, svart och grå. En rofylld stund med stillsam körsång i bakgrunden och med solstrålar in genom det blyinfattade fönstret i koret. Högt upp över slottet står en tacksamhetsstaty som benediktinerna reste efter att de hade fått hjälp med att betala lånet för slottet.
Efter en liten omväg körde bussen mot Leenane som ligger längst in i Irlands enda fjord, Killary Fjord. Landskapet vi åkte genom bestod till ca 17% av torv med ett pH på 4-4,5 vilket gjorde att mycket konserverades i torven. Man har hittat flera väl bevarade jättehjortar som hade ett hornomfång på upp till 3,5 meter och som nu finns på museum i bland annat Dublin. Torvhedarna användes även som kylförvaring för det smör som tillverkades i trakten och som såldes på den tidens smörbörs. Vägarna kantades av rododendron-, fuchsia- och hortensiahäckar höga som hus och mängder av de vita fåren med sina svarta huvuden som finns överallt på Irland. Längs fjorden fanns stora mussel-, ostron- och fiskodlingar då vattnet i fjorden var näringsrikt, klart och rent. Väl framme i Leenane besökte vi ett ullcenter som 2 familjer driver. Här lär de ut allt om den irländska ullen som vi tyckte var lite strävare än den nordiska. De spolar av smutsen från fåren några dagar före klippningen och då de går ute nästan hela året på hedarna där det inte finns så mycket som kan fastna räcker det väl. Alla får hade ägarmärke i form av olika kombinationer av färg på nacken eller ryggen.

Vi blev guidade av Patricia. Hon var textildesigner och jobbade halvtid på centret och halvtid som textillärare främst med sömnad. Hon visade kardning och spinning på slända, långrock och spinnrock. Det fanns också växtfärgade garner att titta på. Vi fick tips på att använda svarta vinbär till vacker grå nyans och att använda vanligt koksalt till betning av garnet. Hon pratade även om de stickade tröjor som höll fiskarna varma och torra ute på havet. De tvättas aldrig med tvättmedel utan hängs bara ut i fuktigt väder för rengöring. Om man använder tvättmedel så försvinner lanolinet som gör att ullen inte tar åt sig vatten. På centret fanns gamla vävstolar, egna lösning för t.ex. spolning av garn där de bl.a. använt ett cykelhjul, en gammal stormlykta var vävstolsbelysning, en rad fastspikade spikar bak vid garnbommen var redkam osv. Efter att ha ätit lunch tog vi en sista blick på de nu solbelysta bergen och lämnade det pittoreska samhället för färd mot Clifden för en stunds shopping innan vi trötta och belåtna efter en innehållsrik dag. Återvände till Galway för mat och säng.
Ulla Dersjö och Carita Paulusson

Måndag 16/9 County Clare

Kl. 8 lastade vi bussen för vår tur till The Burren och laxrökeriet. Vägen gick över vidunderliga ’porösa’ kalkrika kullar skapade av inlandsisen, med en för botaniker speciellt intressant flora. Delar av vägen bestod av ’korkskruvskurvor’, skruvande sig uppför bergssidan. Jag tänkte på Norge och ’Trollvägga’. Väl uppe hade vi en mycket fin vy över Galway Bay och Connemara.

På rökeriet fick vi en introduktion i konsten att röka lax av Birgitta Curtins dotter. Laxen var lokalt odlad och med ekspån från den lokala kistmakaren, eldades det i ugnarna för att få fram den speciella röksmaken. Den ’svenska’ varianten av varmrökt lax med smak av citron, dill och honung har fått  mycket gott mottagande. Det blev en stressig timme för Birgittas dotter, som även skötte kassan, när vi alla ville handla. Inte bara lax utan mycket annat från sortimentet i butiken.

Nästa delmål var Cliffs of Moher. När vår guide Janine ringde för att kontrollera att vi kunde få lunch på the Visitorcentre fick vi veta att det blåste rejält uppe på klipporna. Det gjorde det verkligen!

Bussen fick stanna så att dörrarna öppnades på ’läsidan’ för att inte slitas loss i stormen. Vi blev tillsagda att gå i armkrok 3 och 3 för att inte blåsa omkull och stöttades på sidorna av stora starka säkerhetsvakter för att ta oss de cirka 100 meterna till dörren på Visitor Centre.
Väl inne njöt vi av lunchen för att sedan ta oss an kampen mot de rasande elementen. Visst måste vi ut och se de fantastiska vyerna som Cliffs of Moher utgör. Par om par eller fler tog vi upp striden mot vindbyarna och tog oss till utsiktspunkterna för att se skådespelet med Atlantvågorna mot klipporna. Ett riktigt äventyrligt minne som kommer att stanna länge hos oss.

Bunratty Castle and folk park, ett slags Skansen utan djur, var vårt tredje mål för dagen. En stor anläggning kring borgen dit man flyttat hus och anläggningar som de var för århundraden sedan. Möblerade med tidstypiska möbler och utrustning. En del färgstarka hus och de flesta med halmtak. Naturligtvis fanns det pub och affärer att handla i också.

Sista äventyret för dagen var en medeltida middag med uppträdande och musik på Dungaire Castle. Mead, soppa, vin, varmrätt och efterrätt gjorde att vi somnade så fort vi lagt huvudet på kudden i det nyrenoverade halmtaksklädda hotell Merriman.
En fullspäckad dag!
Eva Collin och Eva Båld-Olsson

Tisdag 17/9 Rock of Cashel, Kilkenny och Dublin

Tisdagen den 17 september lämnade vi ett regnigt Kinwarra och körde mot Cashel. Väl framme skymtade vi borgen på höjden, The Rock of Cashel, en av de mest spektakulära turistattraktionerna i Irland, en viktig historisk plats. Under 600 år var borgen bas för kungarna Munster men vi nådde aldrig borgen då vädrets makter rådde med ihållande regn som vätte ner oss in i märgen.

Efter detta regniga besök gav vi oss av mot Limerick och vidare mot Kilkenny och Kilkenny Design Centre. Kilkenny Design Centre erbjuder ett oöverträffligt utbud av irländska hantverk och är vida kända för sin kvalité. Under sen eftermiddag var vi framme i Dublin och checkade in för att därefter inta en trerättersmiddag på hotellet.
Elisabeth Fredriksson och Gunilla Åkesson

Onsdag 18/9 Dublin och Wicklow

Vi startade från hotellet kl 9. Det regnade inte och vi såg att en del av himlen var blå. Vi fick bekanta oss med Dublin under en guidad busstur. Vår fantastiska guide berättade om Dublins byggnader och historia samt rådande sociala förhållanden. Vi fick tips om shopping och sevärdheter. Dublin har en speciell stadsbild med gamla georgiska kvarter med släta fasader som bryts av med rikt dekorerade ballonger och dörrar.

Vårt första stopp blev vid Trinity College. Där finns ett förnämligt bibliotek där en av världens vackraste böcker, Book of Kells, finns bevarad. Boken nedtecknades på pergament i klostret Kells år 800. Den är rikt illustrerad och innehållet är de fyra evangelierna. Kön utanför var lång men solen sken och vi väntade snällt. Väl inne fick vi se boken i original samt en utställning om det unika hantverket.
Därefter gick färden vidare till Avoca Handweavers. Efter en god lunch fick vi en inspirerande guidning i väveriet där vi fick se både hand- och maskinvävning. Det kvarndrivna väveriet startade 1723 som ett kooperativ vid Avocafloden. Den gav tillfälle för lokala fårodlare att få sin ull spunnen och vävd. Till en början tillverkades endast ofärgade ullgarner och det vävdes enklare ylletyger och filtar.
Vid 1800-talets början upptäcktes stora fyndigheter av koppar, zink, bly och guld. Kvarnen blev en centralpunkt där det vävdes tyg och maldes säd till gruvarbetarna och deras familjer. I mitten av 1800- talet tog Mr Nichlas Dunne över kvarnen och utvecklade den till att bli Avoca Woolen Mills. Vid den här tiden började även färgade garner att produceras.

1926 tog de tre systrarna Wynne över kvarnen och de drev den fram till 1937. Systrarna utvecklade exportmöjligheterna och produkterna kom att säljas över hela Europa samt Amerika. Systrarna förblev ogifta och när de dog stannade verksamheten vid kvarnen.
1974 tog Donald och Hilary Pratt hand om kvarnen och företaget fick namnet Avoca Handweavers. Donald var advokat och Hilary lärare. De hade ingen kunskap om hur verksamheten skulle drivas men med stor energi och verksamhetslust fick de företaget på fötter. Idag drivs det av två generationer Pratt och det fortsätter ständigt att utvecklas. På väveriet vävs idag mest schalar och plädar i olika ullkvalitéer. Andra produkter, som t.ex. strumpor, tillverkas bl. a. i Italien.

Läs om fransdrejningsmaskinen hos Avoca Handweavers

Vi fick tillfälle till en stunds shopping och därefter åkte vi tillbaka till hotellet. Efter en kort vila begav vi oss till musikpuben “Merry Ploughboy Pub”. Där åt vi en god middag och fick ta del av gamla, välkända Irländska sånger. Vi fick även uppleva Riverdance framfört av en grupp duktiga dansare.
Fyllda av kvällens (och dagens) upplevelser återvände vi till hotellet i månsken. Mätta, trötta och mycket nöjda……….! !
Åsa Viksten Strömbom och Birgitta Jonsson

Torsdag 19/9 Dublin med fria aktiviteter

Denna dag delar resenärerna inte till 100 procent upplevelserna utan fram till avresan på eftermiddagen var vi fria att göra precis vad vi ville.
Eva och Gisela planerade dagen med hjälp av en trycksak, mer än 10 år gammal, som utpekade gatorna Grafton Street och Nassau Street som de mest intressanta för den shoppingsugne. Vi ville under dagen både vara kommersiella och kulturella. I nu nämnd ordning.
Dagen var lite speciell i Dublins historia tror vi. Under några timmar var det alltså en stad där man på kaféer, i exklusiva butiker och på museer stötte på svenska kvinnor och en och annan vävarmake.

Dagboksförfattarna denna dag gjorde ett par besök i affärer som utlovade irländsk design och ullprodukter. Förmiddagskaffet intogs i ett anrikt kafé som utlovade landets bästa kaffe. Det stämde: kaffet var ovanligt gott och starkt! Vi gottade oss åt exklusiva plagg och väskor med väldigt många euro på prislapparna.

På Nationalmuseets arkeologiska avdelning njöt vi av det keltiska guldets glans. Det var en upplevelse vi inte hade velat vara utan! Förutom fornfynd fanns toaletter, museibutik och kafé. Turligt nog träffade vi två reskamrater som vi åt lunch med.
En sak missade vi: vi hann inte hitta en välsorterad bokhandel, men det hade blivit bokinköp på museet.

När vi började dra oss hemåt fick vi en verklig textil upplevelse. I området Templebar passerade vi en UNICEF-lokal och hajade till inför skyltfönstret. Vi backade och gick in i lokalen. Det visade sig att de haft ett skolprojekt som handlade om miljö. Ungarna hade gjort teckningar och skrivit men framför allt hade de virkat! De hade åstadkommit ett gigantiskt och fantasifullt korallrev som speglade många aspekter på miljöfrågor, med namn som The Irish Reef (Det irländska revet), The toxic  Reef (Det giftiga Revet) och The bleached Reef (Det blekta revet). Vi skrattade gott åt korallerna: färglada, vilda, inspirerande och spännande. Kanske skulle man virka sig egna?

Småningom – kring tretiden – samlades vi alla i hotellets lobby. Kassar och väskor fyllde lokalen. Så tog bussen oss till flygplatsen där köandet vidtog. Tid fördrevs och med ett försenat plan kom vi till Köpenhamn där vi 22 som skulle till Arlanda snabbt fick ta oss till gaten.
Vi lämnade en liten vecka på Irland, minnena har vi med oss och inspiration till nya vävar och varför inte till en stickad fläta. Kanske någon prövar River Dance som omväxling till vävandet eller gnolar ”Dublin´s fair city where girls are so pretty” i takt med dunkandet i vävstolen!
Och så slutar vi vår dagbok med ett varmt tack – som vi är säkra på att alla instämmer i – till Tuula och Anne som tog väl hand om oss på ön som verkligen gjorde skäl för epitetet ”den gröna”.
Eva Trotzig och Gisela von Weisz

Sista dagen, torsdag 19/9
var fri till egna strövtåg i Dublin. Jag besökte då National Museum of Irland, Decorative Arts & History. Det var ett stort, luftigt museum med många fina utställningar bl.a. om Irländskt silver och Irlänska möbler. Det som intresserade mig mest var ”The Way We Wore” som visade kläder och smycken samt en del vävning, bl.a. en fin tapet. Kommer Du till Dublin är detta museum väl värt ett besök. En ½ timmes promenad tillbaka till hotellet i strålande, varmt septemberväder var en fin avslutning på resan!
Kram Anette C

När vi passerade Limerick skrevs några limerickar som b la lästes upp under bussfärden – här är ytterligare en
En glad liten vävtant från Båstad  (uttalas Båsta)
Tog gubben med sig och reste åsta
Att Irland besöka
Och god whiskey kröka
Men på Cliffs of Moher blev dom blåsta
Ulla Craven-Bartle