Under hösten fick de medlemmar som varit med sedan Västerbottensvävarnas start fått en blombukett och en uppmaning att berätta om vad Riksvävarna betytt för dem.

Tack kära Västerbottenvävare för en oväntad och fantastisk blombukett för att fira 30-års medlemskap! Blev så glad!

Inte har jag varit en speciellt aktiv medlem, därtill har avståndet mellan mig, (som bott i Raukasjö, Borgafjäll de senaste 30 åren) och Umeå med omnejd varit för långt. Faktum är att jag protesterade ganska högljutt när jag p.g.a. min flytt från Rödön i Jämtland till Raukasjö (som faktiskt också ligger i Jämtland) blev överförd från Jämtlandsvävarna till Västerbottensvävarna. Men så blev det och jag har läst alla medlemsblad och följt verksamheten på avstånd och vill tro att jag faktiskt också lärt mig mycket mer om vävning utanför mitt eget landskap än vad jag skulle ha gjort annars!

Jag fick min vävutbildning i Östersund. Började med en 13-veckors kurs i Vävnad, Växtfärgning och Spånad 1983 och fortsatte året därpå med en 1-årig kurs som hette Textil och Vävning för yrkesutövare. Oj, vilka fantastiska lärare vi hade och vad vi fick lära oss mycket! Kärleken till vävningen är livslång och en eller flera vävstolar har det alltid funnits plats för. Många bruksvävar har det blivit genom åren och ny är det snart dags för nästa kapitel då jag och min man är på väg att avsluta verksamheten i Raukasjö och flytta till Skåne.

På bild ses ett fälltäcke som är nog mitt största projekt. Det började med en skinnberedningskurs hos Lotta Rahme, som på den tiden bodde nästan granne strax utanför Östersund. Får hade jag själv, och efter något år hade jag berett det antal skinn som behövdes. Själva ulltäcket är vävt fritt efter en förlaga från den vackra Oviksbygden i Jämtland, mina barndoms trakter. Jag lärde mig skinnsömnad och hela täcket är sytt med otaliga stygn av vaxad lintråd. Jobbigt men underbart roligt. Ja vad ska jag nu med ett fälltäcke i Skåne där man knappt ser nån snö på hela vintern. Får fundera på det men katten har i alla fall hittat sin favoritplats!

 Nu väntar nya upptäckter och det ska bli så spännande. Än en gång Tusen Tack och ha en skön höst alla vävvänner!

Hälsningar

Monica Isberg-Johansson