Under hösten fick de medlemmar som varit med sedan Västerbottensvävarnas start fått en blombukett och en uppmaning att berätta om vad Riksvävarna betytt för dem. Här kommer Ingegerd Engman Forsgrens berättelse.
Först vill jag rikta ett varmt TACK till Styrelsen för Västerbottensvävarna för den vackra höstbuketten jag fick häromdagen.
Samtidigt vill jag berätta att jag vid den tiden (30 år tillbaka) undervisade i textilslöjd och ledde Kom Vux-kurser i vävning 200 tim (kvällskurser) i Dorotea kommun. Examinerade som vävlärare 1954. Den första tiden arbetade jag inom Hemslöjden med kurser i vävning, konstsömnad och knyppling. Efter sömnadsutbildning 1957 fick jag anställning vid Dorotea Hemvårdarinne- och Husmodersskola 1958-1971, då den utbildningen lades ned.
Ville gärna bo kvar i Dorotea, men för att få behörighet att undervisa i Textilslöjd i grundskolan krävdes ytterligare utbildning. En sådan anordnades i Göteborg gör att ge just vävlärare den kunskapen. Jag gick den kursen och därefter anställdes jag vid Strandenskolan där jag blev kvar tills jag gick i pension 1994. Hade även i grundskolans textilslöjd tillgång till vävstolar, så eleverna fick prova på att väva, många var mycket intresserade.
Under alla år var jag medlem i Vävlärarnas och Slöjdlärarnas Riksförening så det föll sig helt naturligt att gå med i den nya föreningen för Handvävning som startade 1991.
Mitt stora intresse för vävning har alltid funnits. Min farmor vävde mycket. Hon odlade lin som hon beredde och sedan spann och vävde olika duktyger och beklädnadstextilier av. De hade även får, ullen tillvaratogs och användes även den. Det är nog av henne jag fått mitt intresse för vävning.
Medlemskapet i föreningen har haft stor betydelse, möjlighet att träffa kollegor, utbyta erfarenheter, se utvecklingen, titta tillbaka på gamla tekniker m.m., den sociala delen inte att förglömma. Vi har haft möten, träffats många gånger, ordnat utställningar bl.a. Gamla Fälltäcken i Dorotea. 2018 visade jag, efter önskemål av vävare i vår förening, en del av mina vävda alster, här i Bjurholm.
Riksårsmötet i Kiruna 2003 med 129 deltagare bör kanske uppmärksammas. Alla vackra damastvävar som Doris Wiklund visade!! Besök i Jukkasjärvi kyrka och Ishotellet m.m. en upplevelse bara det.
På senare år har vävning, för min del avtagit p.g.a. ålder och ork, men just nu väver jag en pläd i vår vävstuga i Bjurholm.
