Vi KronobergsVävare

Vi KronobergsVävare
hem Styrelsen 2010, kontakt Årets aktiviteter: Februari '10 Utställning mars '10 Årsmöte '10 April '10 aprilutflykt Maj '10 Augusti '10 Tidigare år: Aktiviteter 2003 Aktiviteter 2004 Aktiviteter 2005 Aktiviteter 2006 Jubileumsåret 2007 Aktiviteter 2008 Aktiviteter 2009 Teman under åren: * TRASVÄVAR * YLLE * VÄXTMATERIAL * BÄRBART * INREDNING Kuriosa och special: (se också registret) * Gamla vävnotor * Lisas vävar * Rackelbindningar Register Länkar	Rackelbindningar och andra tretrampsvävar Först några definitioner:
	- Enligt Handbok i vävning (Cyrus), Stora vävboken (Lundell) är rackelbindningen solvad rakt över, har en uppknytning som till höger, och skall trampas i spets. Cyrus nämner att den är vanlig i gardiner. Lundell kallar den tretrampsväv, Cyrus rackelbindning. Skeri-Mattsson och Osvald-Jakobsson, I vävstolen (första upplaga 1937), har med den, men säger att bindingen saknar benämning. Alla varptrådar flotterar över tre inslag, under ett, antingen på rätsida eller avigsida.
	- Enligt Varp och inslag (Eriksson, Gustavsson, Lovallius) och vår egen Alfhild kan den också trampas rakt över. Både E-G-L och Alfhild kallar den rackelbindning. Denna variant blir något fastare, eftersom flotteringarna endast går över två inslag, under ett.
	Vi började prata om rackelbindning på februarimötet '05, när vi hittade många exempel i Lisas provlåda. Vi har talat vidare om det, och har till och med bildat en grupp som skall ta reda på allt som finns att veta... som till exempel varför den kallas just rackelbindning. Längst ner på sidan finns inkomna förslag och synpunkter. Det prov som startade alltihop trodde vi först var en dubbelväv, eftersom det var så väldigt oliksidigt. Vi fick ta till förstoringsglaset för att se att vi hade fel: det var en rackelbindning med färgeffekt. Såhär ser det ut:
	När ena sidan ser ut såhär...	... så blir andra sidan såhär
	Sedan visade Elin oss en sjal, som tillkommit efter att en kursdeltagare medfört en arvesjal och bett att få göra en ny likadan. Det visade sig att Elins gamla kursdeltagare är granne med Kerstin, som försökte spårade upp både den gamla sjalen och den nya. Tyvärr har originalsjalen förkommit. "Kurssjalen" visade sig vara mindre ruggad än Elins, så den visar bindningen tydligare:
	När Marianne berättade att hon fått ett tygprov någonstans från Småland som hon också från början trodde var dubbelväv började vi misstänka att vi kommit något på spåren... Mariannes prov är lite annorlunda - en variant vävd på sex skaft. De klassiska rackel-ränderna är totalt oliksidiga, man kan inte ens ana den "andra" färgen på den "ena" sidan.
	Marianne vävde en sjal av alpackagarn för att se hur tekniken tog sig ut i ett annat material:
	Till höger den intressanta delen av vävnotan med rätsida överst, avigsidan under.
	Efter det började Elsa leta i gamla böcker... I Nina von Engeströms Praktisk vävbok (utgiven 1899, facsimil 1981) hittade hon en variant: MEN: är detta en rackelbindning? Tre trampor har den ju, så tretrampsväv kan man ju säga att den är. Den är både förstorad och har tramporna knutna i en annan ordning, och blir alltså väsentligt lösare med varpflotteringar över två och inslagsflotteringar över fyra trådar. Synpunkter välkomna - maila dem till Kerstin, eller skriv i vår gästbok.
	När Kerstin hjälpte grannen att leta efter arvesjalen hittade de istället en intressant duk, som kommer från hennes mormor. Den har Engeströms förstorade solvning, men den "vanliga" uppknytningen. Den är trampad i spets.

	Senare har vi hittat just den här bindningen i Hulda Peters Vävbok (första utgåva 1928). Peters kallar den "tretrampstyg" och föreslår bomullsvarp med inslag av ull (på trampa 2) och bomull.
	Kerstin hittade en annan gammal bok i gömmorna, VÄF-BOK för mekanisk handväfstol, utgifven af L. Persson, Östersund 1891. Den innhehåller 86 olika mönster, säger utgifvaren - bland dem finns N:o 8 som sägs ge ett småprickigt tyg. Såhär ser det ut: När man tittar noga ser man att det är en annan variant på vår rackelbindning, med två partier i både uppknytning och trampning... för detta måste väl vara "rackelbindning", även om den vävs med fyra trampor?
	Persson kombinerar den med andra bindningar i flera sammansättningar. En del av dem känns kanske lite märkliga, men kanske det blir utmärkta tyger om man bara provväver? Om någon känner sig manad - återkom med bilder!
	Perssons N:o 10, som beskrivs som "tvärrandigt".	N:o 19, lämplig för "Manskläder m. m."
	Inkomna vävprover Kerstin provade Persson nr 19. Varp (blå) och inslag (lila) merceriserat bomullsgarn 20/2, ca 14 trådar/cm. Det blev en mycket trevlig kvalité, lämplig till blustyg.
	Överst rätsidan (enl notan ovan), under avigsidan
	Elsa: nota och bilder på ett halsduksprov:
	Ena sidan...	... andra sidan
	Nr 8 - småprickigt i ylle. Gult inslag till "mönster", grått till tuskaften.	Nr 10. Tvärrandigt blev det! Båda proverna från Elsa.
	Inkomna synpunkter: (de nyaste först) Susanne Kallstenius bidrar med några ord: Substantivet rackel har verbet rackla och adjektivet racklig kopplat till sig. Svenska akademins ordbok (SAOB)ger bl. a. ordet betydelsen "segt slem, upphostning", som mindra vanlig men som allmännare: vinglig, skraltig, något som lätt går sönder, något som är svårt att hantera. Jag vet inte hur den här speciella väven racklar, kanske vinglar skaften lite extra lätt. SAOB har också ett ord rackel-vänd som härstammar från Värmland och som användes om bruten kypert. Det finns en hänvisning till Svenska Slöjdföreningens tidskrift från 30-talet. I det fallet tror jag det hänvisar till något som är svårare än vanligt. Efter en diskussion på Vävforum tittade Åsa Martinsson i gamla böcker. Bland annat hittade hon några exempel i en isländsk bok, Vefnadur av Halldóra Bjarnadóttir från 1966. Åsa påpekar att den undre egentligen borde ses som en spetskypert. Då ser jag (Kerstin) på Mariannes halsduk, ovan, att den kanske också egentligen snarare är en spetskypert än en rackelbindningsvariant... Marianne har läst en uppsats från Göteborgs universitet, där man föreslår att namnet ("rackelbindning") är ett värmländskt uttryck. Inga riktiga bevis finns... Marianne har ett förslag till vad uttrycket betyder: i ordböckerna finns förstås inte vävordet, men däremot finns ordet rackelhane, som är en korsning mellan en orrtupp och en tjäderhöna. Mariannes förslag är alltså att det är en "korsningsbindning" - att "rackel" alltså betyder ungefär "korsning". Vidare anser Marianne att rackelbindning bara kan användas om den översta bindningen på sidan. Flera synpunkter välkomna!
	www.riksvav.se/kronobergsvav/

Rackelbindningar och andra tretrampsvävar